Beslutet

Nu är det bestämt Vi skall göra halvklassikern, jag och Pål. Eller i alla fall sikta dithän.
Vad det innebär?
En svensk klassiker omfattar Vätternrundan - cykling 30 mil i en etapp, Vansbrosimmet - 3000 meters simning i Vanån och Västerdalälven, Lidingöloppet - 3 mil terränglöpning samt Vasaloppet - 9 mil på längdskidor. Genomför man samtliga dessa lopp inom en 12-månadersperiod kan man anhålla om ett diplom och en t-shirt med texten "En svensk klassiker".
Gör man halva distanserna kan man alltså diplomeras för Halvklassikern. Man får säkert också en hyfsad t-shirt.
Det finns dessutom en variant som omfattar en tredjedel av klassikersträckorna i varje gren  - Tjejklassikern - och det var egentligen den jag ville göra. Men eftersom vardagsträningen är en stor del av min och min makes samvaro, beslöt vi oss för att vi skulle satsa på att göra samma lopp båda två, och då blev halvklassikern en bra kompromiss. Vi är sedan länge anmälda till Halvvättern som går 9 juni. För ett par år sedan cyklade vi stora Vättern tillsammans, så cyklingen är det som  känns mest överkomligt. Här har vi redan bra utrustning och träningsvana (även om det givetvis är en färskavara, och vi måste upp i minst 50 mil ute under april och maj).
I ögonblicket  sitter vi just och gör anmälningar till Vansbrosimmet och funderar över vilken våtdräkt som blir bäst. Jag har absolut ingen simmarvana - simmar som en uttråkad svan enligt  mina yngsta barn, som båda går i simklubb och crawlar obehindrat.
LÖpningen är en stötesten - både jag och Pål är skademagneter i löpsammanhang: alltid är det någons höft, knä eller hälsena som strejkar. Men nu har vi avtalat med en löpar-PT, Ida von Boisman på Actic Olympen i Lund, som skall hjälpa oss att bli bättre, snabbare och framför allt att undvika skador. Första träffen med henne äger rum i morgon.
Skidorna kommer inte att bli något problem för Pål, som, liksom alla norrmän föddes med toppluva på huvudet och skidorna fastvuxna på fötterna. För mig som skåning, blir det värre. Jag är en fena på att åka skidor bakom en galopperande häst, men något säger mig att just det transportsättet mer liknar vattenskidor än vasasloppsstakning. För ett par veckor sedan var vi i Vemdalen på skidresa med barnen, och jag vill inte påstå att jag utmärkte mig som någon stjärna annat än i after-skibaren. Men till påsk bär det norröver igen, och jag skall verkligen försöka bli kompis med längdskidorna.

På denna blogg kommer jag att skriva om allt som rör vår förberedelse inför halvklassikern. Det blir träningsupplägg, tips, problem, diskussion om utrustning, eventuella skador och så vidare. Du som läsare får väldigt gärna komma med tips och kommentarer - detta är vårt första klassikerprojekt och vi tar tacksamt emot råd.