torsdag 21 mars 2013

Simma lugnt

Vi kom till badet igår. Faktiskt. Och jag simmade 1000 meter medan Martin tränade och Viola tramsade med kompis Hedvig. sen blev det tidig läggning för mig - krafterna var på upphållningen redan efter middagen.
I dag på lunchen hann vi med ett snabbt sim-pass (åter 1000 meter, nu på 31 minuter), men mer träning hinns inte idag pga ensembel spel med både fiolen och oboen, var för sig och på olika platser för enkelhetens skulle. Dessutom skall Martin ha konsert och spela solo oboe i kväll.

onsdag 20 mars 2013

Distanpass 8 km

Onsdagar är distanspass: Idag sprang jag  8 km. Det tog en timme (61 min, 33 sekunder för att vara exakt), och skedde på löpband pga snöandet. Lite varierat tempo och varierad lutning (uppför hela tiden dock), men jag försökte hålla det till en låg ansträngningsgrad eftersom jag aldrig sprungit så långt tidigare (jo, förresten en gång för  fem och ett halvt år sedan sprang jag en mil, men veckan efter var lårbenshalsen avbruten pga stressfraktur, så det var ju inte med någon vidare framgång).
Nå. Hur jag mår nu?
Tja, jag har behövt cirka fyra timmar för att överhuvudtaget klara av att ens resa mig ur sängen där jag hamnade direkt efter hemkomsten.
Tänker på att Lidingö är dubbla sträckan - HUR SKALL DET GÅ?  Och kommer jag någonsin att orka springa  ens 8 km en gång till? Tveksamt.
Men det kan ju vänta, för all del. Mer överhängande problem är :  hur jag skall  orka hämta barnen och ta dem till simningen i eftermiddag?



tisdag 19 mars 2013

Uppdatering av "Skrytbloggen" - helgens övningar

Fredagen: en intensiv oboe-eftermiddag, sedan resan till London. Det blev rätt sent innan vi var framme, bland annat tack vare Europas långsammaste och mest omständliga passkontroll på Gatwick.
Just innan vi landade hade piloten uppdaterat oss  rörande det engelska vädret:
Possibly rainy, probably windy.
Det stämde. Och  fortsatte hela helgen. Så vi höll oss mest inomhus (frånsett en liten utflykt till oboeaffären på Chiltrenstreet). Det pratades, spelades olika spel, lagades mat och tramsades i största allmänhet. Mysigt på alla vis.
På söndagsmorgonen åter i Sverige (Pål hämtade på Kastrup, vilket var helt underbart).

Trots att Idas program bara medger 2-3 löppass per vecka kände jag att jag, efter allt stillasittande på flygplan och tåg verkligen behövde komma ut. Det blev 5 km i Botan och det var faktiskt första gången som det kändes lite, lite okej att springa.
I går, måndag, körde vi långintervaller med Ida. Först uppvärmning och löpskola, sen 4 intervaller om 2 minuter ( 360 meter)  och 1 minuts vila mellan. Arbetsintensitet: svår  (puls upp till 180), vila: medel (puls 140).
Det kändes kanon. Innan passet hade jag varit urtrött och haft ont i magen (av kvinnliga skäl). Efter passet var jag bara pigg, glad och smärtfri. Samarbetet med Ida känns verkligen jättebra för oss båda två, och det är enormt roligt att dela på en PT såhär. Trevligt, socialt och peppande.
I dag, som är Violas födelsedag, har jag bara kört ett kort styrkepass : rygg, mage , bröst med fokus på bålstabilitet.
I kväll blir det familjekalas och nog mest träning för matsmältningsapparaten.

Förresten, nu är i båda anmälda till halvvasan också, så nu är det allvar - alla loppen bokade och betalda.

fredag 15 mars 2013

Simning igen, veckans tredje löp-pass

I går blev det simning igen. Tusen meter bröst i min nya fina badräkt med bystsupport och små ben (!) Jag simmar fortfarande "som en svan", men jag tycker verkligen inte om att lägga ned ansiktet i det kalla vattnet varannan sekund.
De har dessutom sänkt vattentemperaturen på Högevall från 27  till 26 grader och det är mer påtagligt än man skulle tro. Tanken på att det är mellan 16 och 20 grader i Västerdalälven i juli svindlar. Jag hoppas verkligen att våtdräkten kommer att vara till hjälp. Som jag förstår det kommer vi att simma 500 meter i Vanån (medströms) och sedan 1000 meter i västerdalälven (motströms). Undrar var man skall träna för att få så liknande omständigheter som möjligt?

På kvällen funderade vi en kort stund på att gå till gymmet och köra lite styrketräning, men eftersom jag tränat helkroppsstyrka på onsdagen, föll valet på annan träning istället: två timmar med sista satsen ur Beethovens pinosonat no17, d-moll och sedan en massa underbart oboespel.
Idag hade någon vänlig själ i tidbokningen låtit bli att boka min kafferast och min administrationstid som till min stora lycka dessutom låg intill varandra, dvs jag hade en patient kl 9.00, som var färdig 9.20 och sedan kom inte nästa förrän kl 10.00. På denna stund hann jag springa 5 km i stadsparken.Tid:  35 min 56 sek - jag vet ingen strålande tid, men jag är ingen strålande löpare heller. Däremot påhittig: jag har just upptäckt att man kan använda en gynstol som stretchbänk.
Nu: sex patienter till sedan oboe-eftermiddag och i kväll åker jag och barnet David till barnet Johannes och hans familj i London!

onsdag 13 mars 2013

Styrka och löpning

Jag är ledig på onsdagar. Ursprungligen var detta ett arrangemang för att jag skulle ha tid att sköta mina universitetsstudier i tyska. Nu mera ägnas onsdagarna mest åt att spela oboe, hämta och köra barn till olika musiklektioner och till att träna.
Morgonen inleddes med ett PT- pass tillsammans med Johannes. Han hade förberett ett helkroppspass denna gång. Det såg ut såhär:
Ben: Marklyft med stång + raka marklyft med fria vikter
Rygg: Liggade hantelrodd + smala latsdrag i cable-crossen
Axlar: axelpress med stång + samma vikt drag till hakan.
Bröst: Dips mellan två bänkar + bröstflyes i cable-crossen
Tricepsdrag bakom huvudet
Bicepscurls med 20-kg-stången
Crunches i CC.
Rotatorcuffsrotationer med hantlar

Efter lunch var det dags för veckans distanspass: 7 km löpning. Vädret: 0-gradigt 6 sekundmeter och snöfall. Det gick sådär. Jag blev verkligen trött efter 5 km trots att  jag tog det väldigt lugnt. Jag förstår inte hur folk gör som orkar mala på kilometer efter kilometer i samma löpfart. Äventyret tog mig totalt 49 minuter, vilket innebär en km / mellan 6,5 och 7 minuter, och det är väl ok, även om det irriterar mig att jag måste ta gångpauser ganska ofta. När skall det kännas bra och okomplicerat att springa?

tisdag 12 mars 2013

Simning

Efter en vanlig mottagningsförmiddag med huvudsakligen friska tanter, kastade jag mig iväg till Högevall för en simtur. Det var förvånansvärt lite folk och 50 metersbassängen var öppen i hela sin längd. Det blev 1000 meter på 34 minuter, så jag hann till och med både basta och besöka grönsaksaffären på återvägen. Lunchen blev väl sådär, förstås: två bananer, ett äpple och en handfull valnötter.
Vi får satsa mer på middagen - räkor, avocado, sparris och mozarella.

Mer träning lär det inte bli idag:eftermiddgen kommer att gå åt till min dotters stråkensembel och kvällen ägnas mitt eget oboespel - veckans höjdpunkt!

Första löp-coachpasset

I går var det vår första träff med löpcoachen Ida. Vi inledde med att hon visade oss den plan hon gjort upp och presenterade olika passtyper - distans, snabbdistans, kortintervall, långintervall  - och sedan körde vi "löpskola". Detta innebar att hon tittade på vårt löpsteg, korrigerade vissa saker: hållning (lutning 7% framåt) armar (servitrice) och steg (fjäderlätt, på tå). Sedan fick vi gå tågång och hälgång och springa baklänges innan det slutligen var dags för kvällens egentliga pass: kortdistans på löpband (en nödlösning framtvingad av en obarmhärtigt isig vind). Vi gjorde 12- 13 intervaller á 60 sekunders sprint, 30 sekunder rask gång dess emellan.
Det fungerade bra och nu känner jag mig mer taggad än någonsin - i morgon blir det långdistans 7 km och i dag skall jag försöka hinna till Högevall på lunchen för en simtur.

måndag 11 mars 2013

Spinning med förhinder




I går var planen 45 minuters spinning och sedan 60 styrketräning med PT (ben, rygg, biceps). 
Men på något vis blev vi försenade (katten fick ett grand mal anfall i garderoben och behövde tas om hand)och kom just två minuter för sent till ett redan fulltecknat spinningpass. Trots att vi alltså varit bokade till detta pass i fem dagar, miste vi våra platser på grund av några ynkliga  minuters försening.  Jag var rätt irriterad på Actics klumpiga bokningssystem och stelbenta deadlines när vi i stället nu  körde vi från Olympen upp till Delphi där det finns tre spinningcyklar i gymmet. Av dessa var emellertid en upptagen och två trasiga. "Rätt irriterad" utvecklades nu till "extremt irriterad".
-Varför fungerar inte spinningcyklarna, frågade jag en av killarna "bakom disken" på gymmet, utan at ta notis om att han redan stod och pratade med någon annan. 
-Tja, de är väl sönder, då, svarade han med en obekymrad nonchalans.  Denna osannolikt nonchalanta attityd blev gnistan till min vid det här laget mycket lättantändliga stubintråd.
-Då går du och låser upp spinningsalen till oss, eller hur! För detta är ju helt oacceptabelt, det inser du säkert själv.
Och det gjorde han, faktiskt. Låste upp, alltså. Utan vidare kommentarer. Jag tror att han insåg att det absolut inte fanns något förhandlingsutrymme. Vem vågar förresten bråka med en eruptivt arg cyklist i blöjbyxor och vingliga små skor?

Nå, sen körde vi alltså 35 minuters egenspinning med långa stående intervaller till olika gamla tango-hits (El choklo, Olé Guapa och sånt) och sedan några kortare sittande sprintintervaller till Montis Czardas, innan det var dags att ta bilen tillbaka till Olympen för styrkepasset. 
 Johannes, den PT som jag kört tillsammans med av och till sedan 2007 och flera gånger i veckan med sedan december 2010, som känner mig (eller mitt tränings-jag, åtminstone) utan och innan och som är en mycket trevlig del av min träningsvardag, hade gjort ett nytt ben och ryggprogram till mig. Det fungerade ganska bra, trots att ben är ett problemområde för mig (en ömmande knä, en opererad höft). 
Bäst: Raka marklyft på bänk, 40 kg, 10 rep, 3 set samt 15 bicepscurls med lång stång (20kg) i tre set. 
Sämst: enbens raka marklyft (min balans är inte bra!) 
Sen var det hem och yoghurt och bad och sängen. Och idag, måndag, väntar löp-coaching!

söndag 10 mars 2013

Beslutet

Nu är det bestämt Vi skall göra halvklassikern, jag och Pål. Eller i alla fall sikta dithän.
Vad det innebär?
En svensk klassiker omfattar Vätternrundan - cykling 30 mil i en etapp, Vansbrosimmet - 3000 meters simning i Vanån och Västerdalälven, Lidingöloppet - 3 mil terränglöpning samt Vasaloppet - 9 mil på längdskidor. Genomför man samtliga dessa lopp inom en 12-månadersperiod kan man anhålla om ett diplom och en t-shirt med texten "En svensk klassiker".
Gör man halva distanserna kan man alltså diplomeras för Halvklassikern. Man får säkert också en hyfsad t-shirt.
Det finns dessutom en variant som omfattar en tredjedel av klassikersträckorna i varje gren  - Tjejklassikern - och det var egentligen den jag ville göra. Men eftersom vardagsträningen är en stor del av min och min makes samvaro, beslöt vi oss för att vi skulle satsa på att göra samma lopp båda två, och då blev halvklassikern en bra kompromiss. Vi är sedan länge anmälda till Halvvättern som går 9 juni. För ett par år sedan cyklade vi stora Vättern tillsammans, så cyklingen är det som  känns mest överkomligt. Här har vi redan bra utrustning och träningsvana (även om det givetvis är en färskavara, och vi måste upp i minst 50 mil ute under april och maj).
I ögonblicket  sitter vi just och gör anmälningar till Vansbrosimmet och funderar över vilken våtdräkt som blir bäst. Jag har absolut ingen simmarvana - simmar som en uttråkad svan enligt  mina yngsta barn, som båda går i simklubb och crawlar obehindrat.
LÖpningen är en stötesten - både jag och Pål är skademagneter i löpsammanhang: alltid är det någons höft, knä eller hälsena som strejkar. Men nu har vi avtalat med en löpar-PT, Ida von Boisman på Actic Olympen i Lund, som skall hjälpa oss att bli bättre, snabbare och framför allt att undvika skador. Första träffen med henne äger rum i morgon.
Skidorna kommer inte att bli något problem för Pål, som, liksom alla norrmän föddes med toppluva på huvudet och skidorna fastvuxna på fötterna. För mig som skåning, blir det värre. Jag är en fena på att åka skidor bakom en galopperande häst, men något säger mig att just det transportsättet mer liknar vattenskidor än vasasloppsstakning. För ett par veckor sedan var vi i Vemdalen på skidresa med barnen, och jag vill inte påstå att jag utmärkte mig som någon stjärna annat än i after-skibaren. Men till påsk bär det norröver igen, och jag skall verkligen försöka bli kompis med längdskidorna.

På denna blogg kommer jag att skriva om allt som rör vår förberedelse inför halvklassikern. Det blir träningsupplägg, tips, problem, diskussion om utrustning, eventuella skador och så vidare. Du som läsare får väldigt gärna komma med tips och kommentarer - detta är vårt första klassikerprojekt och vi tar tacksamt emot råd.