Men för att vara uppriktig, hela dethär skidprojektet får mig att känna mig så utomordentligt kass, att jag inte varit särskilt pigg på att dela med mig av mina upplevelser i spåret.
Här kommer en därför bara en ytterst summarisk beskrivning av våra 5 dagar i Funäsdalen:
1. Vi körde ca 50 km totalt.
2. Jag ramalde ungefär 50 gånger. En dag gick vi på långtur 25 km utan varesig mat eller dryck. Hardcore, liksom.
3. Det är ett helvete att gå "sillaben" i brant uppför.I synnerhet när ens man trippar förbi i rimligt högt tempo och hurtigt uppmanar: "Gör bara såhär!"(Ilsket och hämndlystet tänkte jag, att när vi är hemma igen skall jag sätta honom vid pianot och be honom spela en Beethoven sonat - Gör bara såhär, det är ju inga konstigheter!)
Men det hemskaste av allt:
4. Det finns ingen broms på skidor = man måste kasta sig. Eller riskera livet. Att ploga (dvs ta ut ena skida från språret för att öka friktionen) resulterar bara i att man ramlar, så då är det bättre att kasta sig innan det har skett.
.JPG)
Här är jag men mina nya stiliga kamikatze-skidor. De går jätte, jättefort så man hinner ju givietvis inte svänga eller något sådant. Men de ser fina och proffsiga och ultrasmala ut. (Till skillnad från mig då, som varken är fin, proffsig eller ultrasmal. Ja, ni hör ju själva, humöret är på topp.)
Denna lilla film visar mig i spåret med de gamla räfflade hyrskidorna . Det var i eran före mördarskidorna kom in i bilden. Då hade jag fortfarande någon sorts koll, av och till. Den illusionen skulle emellertid snart försvinna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar