Jag är ledig på onsdagar. Ursprungligen var detta ett arrangemang för att jag skulle ha tid att sköta mina universitetsstudier i tyska. Nu mera ägnas onsdagarna mest åt att spela oboe, hämta och köra barn till olika musiklektioner och till att träna.
Morgonen inleddes med ett PT- pass tillsammans med Johannes. Han hade förberett ett helkroppspass denna gång. Det såg ut såhär:
Ben: Marklyft med stång + raka marklyft med fria vikter
Rygg: Liggade hantelrodd + smala latsdrag i cable-crossen
Axlar: axelpress med stång + samma vikt drag till hakan.
Bröst: Dips mellan två bänkar + bröstflyes i cable-crossen
Tricepsdrag bakom huvudet
Bicepscurls med 20-kg-stången
Crunches i CC.
Rotatorcuffsrotationer med hantlar
Efter lunch var det dags för veckans distanspass: 7 km löpning. Vädret: 0-gradigt 6 sekundmeter och snöfall. Det gick sådär. Jag blev verkligen trött efter 5 km trots att jag tog det väldigt lugnt. Jag förstår inte hur folk gör som orkar mala på kilometer efter kilometer i samma löpfart. Äventyret tog mig totalt 49 minuter, vilket innebär en km / mellan 6,5 och 7 minuter, och det är väl ok, även om det irriterar mig att jag måste ta gångpauser ganska ofta. När skall det kännas bra och okomplicerat att springa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar